om stilbyten

en vän hade kommit fram till att hon bytte stil varje gång hon blev kär. det tyckte jag var sött, lite jobbigt kanske men sött.
jag byter stil med filmer. efter tjenare kungen: punk, eller ja, antagligen redan innan men det trappades nog upp så. när jag sett this is england klippte jag hellugg, snörjde på mig dr martens och hade flanellskortor och när jag sett annie hall införskaffade jag mig genast gubbyxor och väst, efter marie antoinette krinolin och löshår.... antagligen är detta eftersom det är ganska lätt att klä sig som filmkaraktärer eftersom man får se dem i ganska många olika kreaktioner under filmens gång, annat än från modebilder där ma får kanske en eller två outfits från samma stil. sen är ju alla så snygga i filmer.. jusst nu är jag lite inne på blues brotherskänslan men hatt, och kavaj och way fares när värmen kommer


om telefonskräck

det är otäckt att prata i telefon. visst klarar jag av att prata med kompisar och har för det mesta inga problem med att prata med diverse föräldrar ovs. men så fort det kommer till ett telefonsamtal till någon jag inte brukar prata i telefon med (det kan vara någon jag träffar varje dag men som jag bara inte har en lurrelation med) så blir det jobbigt. det spelar ingen roll om personen i fråga bett mig ringa eller om jag verkligen har ett viktigt ärende, när signalerna går fram har jag alltid en liten önskan om att han eller hon inte ska svara. jag räknar tuten och efter sju lägger jag snabbt på luren, lättad.
oftast går dt ju jättebra även om personen svarar, få blir ju arga av att någon ringer, men det finns ändå alltid ett litet ångestmoln över telefonluren.


hejdå


romantik och skinkmackor

idag är min naglar rödmålade och håkan spelas. efter att ha läst niotillfem har jag blivit lite skenromantisk och drömmande. ledspåret: nu kan du få mig så lätt. jag känner att jag skulle behöva komma tillbaka till verkligheten. eller det vill jag nog inte alls, jag mår ändå ganska bra bland alla pasteller. saknaden efter någon blir lite mer påtaglig dock men det är sånt man får leva med. lovets första dag spenderades ensam. det var ändå ganska skönt, jag promenerade, min nya favoritsysselsättning. bara lyssna på musik och tänka. john frusciante är nog bland det vackraste som finns. jag blir alltid lite smått förälskad men samtidigt väldigt melankolisk när jag lyssnar på honom. jag tycker att sigrid kan komma hem så jag får någon att tjata sönder om kvickrötter och annat fint. allra helst en egen kvickrot men det lär inte hända. den är för bra för mig. och snart är det sommar. det måste det bli. jag vil ha festival och värme, tält och romans. oj, försål, detta blir det enda sockervaddsinlägget, jag lovar. nästa gång blir det fåordigt och tråkigt igen.

nyttnytt

0707157376, en sifferkombination som tig mig fem minuter att lära mig. ni borde göra desamma ty detta råkar vara mitt nya mobilnummer. ge det fem minuter, ni kommer inte att ångra er.

en dag i genarp

vi har gått, åkt pulka, dött av nedfall i avgrunden och ätit chips.
mycket mer finns inte att göra i genarp

okej

nu börjar det utlåvade snökaoset. om allt går som planerat blir vi insnöade... igen... sist var i sjuan tror jag, möjligtvis åttan. det hade snöat hela natten och vi kunde inte ta oss in till lund. men det var mysigt och det kändes väldigt retro. dagen efter var vägen saltad och vi blev tvingade tillbaka till verkligheten.
för mig har disponibla dagar sjunkig avsevärt i populäritet, i alla fall inte när de infinner sig mitt i veckan, de blir bara ångestframkallande eftersom jag känner att jag måste vara effektiv och göra en miljon saker och det slutar bara med att jag inte gör någonting. jag matade djuren i alla fall.

OCH petra var inte kul PUNKT

alltochinget

melodifestivalen var en hitt måste jag säga. eller... det var melodifestivalen, petra mede var tråkig och bytte kläder, luuk saknades, alcasar var med och allting var en enda stor glittrig fest... eller nåt. näste vecka blir det måns och amy, det ser vi fram emot. man kan numera titta på tv i svts hemsida. detta ör ett stort uppsving måste jag säga, nu jävlar kan jag ta igen mina missade värsta språket program.
mina fingrar är jättesega, jag märkte det igår när jag spelade piano, de ville inte samarbeta och rära sig som jag ville, det är samma sak nu när jag skriver, det blir bara fel och långsamt går det. jag vet inte alls vad jag ska göra åt saken, antagligen som jag brukar göra när saker inte går som jag vill... jag anpassar mig och väntar på att det ska gå över.
idag ska vi i alla fall godkänna sigrids... man? vi hoppas på succé och att han kan lära oss vika korgar... eller flätar man dem?
idag är en hattdag

toavatten

jag sitter och äter min middag framför datorn (inte helt okej när jag tänker efter, vad hände med familjemiddagar och sånt). mitt vatten är slut. maten är stark och jag känner hur det bränner i halsen. jag reser mig upp och går och fyller på mitt glas i toaletthandfatskranen.
det är först när jag tagit en klunk och känner hur det starka tynar bort som det slår mig. "är det acceptabelt att dricka vatten från toaletten?". det skulle mycket väl kunna vara så och mamma tittade lite konstigt på mig men jag menar, vatten som vatten eller? dessutom dricker jag ju det vattnet varje kväll efter att jag borstat tänderna (på mornarna också...) men det är ju ändå okej. hursomhelst så fattar jag inte riktigt rättskunskapen och mitt hår är i desperat behov av tvätt. det är synd att håret alltif är som snyggast precis innan det ska tvättas (eller är det bara mitt?)

adieu


RSS 2.0