muchmoreandbeyond

igår: klänning

det är en lite obehaglig känsla att vara borta från skolan tre dagar i rad (för det har jag, dock verkar inte klassen märkt det eller i alla fall inte typ ringt och frågat om jag lever menmen). jag har lite ångest över att inte vara där. inte för att jag tror att jag missar jättemycket, eller jo det gör jag ju visst det (ett seminarium och en bokredovisning närmare bestämt) utan mer för att det är jobbigt att komma tillbaka sen, det bli alltid lite jobbigt. sen har jag ju inte alls tagit tillvara på tiden såsom jag antagligen borde och gjort läxor, pluggat till religionsprovet och annat viktigt. nejnej, i stället har jag ägnat mig åt onödigheter och sömn. inte ens när man ligger hemma med 39 graders feber kan jag ägna mig åt ingenting utan att få dåligt samvete. usch. i och för sig har det varit en väldigt konstig feber.. jag tänkte mest på att jag i tisdags hade väldigt ont i rösten och typ inte kunde prata alls. sedan visade termometen på 39,1. oj tänkte jag, för jag kände mig inte alls febrig, i normala fall är jag däckad och kan inte alls röra mig vid 38 men nu kunde jag utan svårigheter göra mig en macka och sedan äta upp halva innan halsen strejkade.
och jag vet verkligen inte varför jag har tittat på arn. och det läskiga är att jag kom in helt mycket in i dem och var nära gråten när han dog. jag skyller på febern

det blev inte mycket sömn i natt. tre timmar närmare bestämt och sen var det upp och lassa sand. fast det var värt att må lite halvkass idag. jag gillar det, osäker dock på vad denna kvällen har att erbjuda. finast igår var att Pulp spelades inte en, utan två gånger, jag och emma flippade. men det jag egentligen ville berätta är att jag, om allt går vägen, snart inte behöver få ont i ryggen och öronen av att sitta och prata med arga tanter i telefon. i stället kan jag få träffa småbarn och lära mig hantera en kassa apparat. det gjorde så gårdagen och kanske hela sommaren, no more icall! jag dör lite av lycka.

tisdag, sol, rep

så här såg jag ut idag. addera dock en bunt notblad i handen och en förvirrad uppsyn

det blir inget Lyon för mig i höst, lite dumt hade jag inte letat reda på behörighetskraven och liksom utgått från att jag hade den behörighet jag behövde. men i stället för en trea står det en fyra. och det gör mig så obeskrivligt ledsen, det var ju detta jag sett fram emot i flera månader. det var detta som fick mig att orka gå upp på mornarna och ta mig till skolan; vetskapen av att jag antagligen skulle vara i Frankrike om ett halvår. att jag snart, snart inte skulle behöva vara i lund och sverige utan långt, långt borta.

jag tänker att det kan vara kul att satsa på att bara göra små webbkamerafilmer och lägga in lite då och då, däremot vet jag ju av egen erfarenhet att det är inte alltid man kollar på filmer på bloggar men nu är det ju mina egna och jag lovar att jag bara kommer bli bättre och bättre.

hur det går när man placerar sig bredvid andrea under en omgång sanning eller konsekvens. helvete

nu ska ni se, såhär kan man göra om man vill fixa till det rätta "mathilda-rufset" (ja, jag tycker att jag kan få kalla det för det). jag försökte ladda upp den med musik men det gick inte jättebra, jag håller på att lära mig programmet still men jag kan tala om för er att strawberry fields passsar väldigt bra till, tidsmässigt så ni kanske kan ta hand om det på egen hand...

tänkte bara visa er luggen som jag klippte till i förrgår när jag pratade i telefon med tilde (om inte det är simultankapacitet vet jag inte vad).

nu dator. hejhej. nu ska ni s att det blir bilder

jag kanske borde tacka alla som gratulerade mig, kanske borde skriva om hur det känns att bli en siffra äldre (ingen större skillnad ska ni veta age aint nothing but a number), kanske om hur jag slutat låtsassova, kanske om att jag skrev i min dagbok natten innan att jag slutat exalteras över både födelsedagar och julaftnar och att det känns konstigt, kanske om att jag fick två femhundralappar infrusna i en petflaska och att jag åt prinsesstårta.

natten till i lördags drömde jag två mycket märkliga drömmar.

mats mats är i inflyttningsfas, hela lägenheten ser ut som mitt rum brukar göra med skillnaden att allt ligger i plastpåsar och ska slängas. rensning pågår, mamma lägger saker i slängpåsar, jag tar upp hälften och lägger på golvet i mitt rum "den här får du inte slänga!" "nähä men hur ofta använder du den?" "oviktigt, den är FIN!" så. tydligen innebär detta en ofrivillig rensning av alla mina saker också så ni kan få komma hem till mig och hjälpa till och ta hem saker som ni vill ha. hellre att tavlor, kläder, skor och annat hamnar i goda händer än på soptippen. förresten har jag nog inget jag vill slänga eller ge bort. mitt rum består till större delen av kläder och böcker och de vill jag ha kvar, det som tar plats är ju möblerna vilka ju antagligen är rätt bra att ha men tänk vad fint med ett rum med bara två stora garderober, mängder med bokhyllor och kanske en säng. så vill jag ha det när vi flyttar. gitarren vill jag också ha och gärna en laptop i stället så kan klarar jag mig fint. sen ska jag hänga klänningar på väggarna och bjuda hem alla jag känner på popcorn och högläsning. hade vi varit äldre och haft egna lägenheter hade vi suttit på golvet i skräddarställning och druckit rödvin ur kaffekoppar men vi ska inte ta ut händelserna i förväg. det pågår rensning och jag räddar allt jag kan.

vissa har klagat. jag ber om ursäkt. orsaken är då att min dator har något emot uppladdningar av bilder och det brukar bli så tråkigt utan bilder... hur som helst så har jag gjort en spellista som speglar vad jag kommer spela på mitt alldeles egna dansgolv på nyår (anders, vi kan värva den med din). jag tänker mig att där sitter man på golvet, dricker vin och sjunger med blandat med att man då och då ställer sig upp och skakar rumpan. problemet kan kanske vara att det bara är jag som lyssnar på pulp och kommer kunna alla låtar på listan men den ska spelas om så jag är den enda som lyssnar

jag är för. tack för den

... en ungefär så cheesy text sitter jag och skriver. om frihandel så som socialister vill ha det. "Vi vill så långt som möjligt motverka ohämnad kapitalism och stängda gränser. Vi vill inte ha en värld där bara de rika gynnas." typ så. jag sitter här och skäms. inte för att jag inte håller med utan för att det inte går att skriva politiska texter utan att det låter som på en ung vänsterkongress för nybörjare. typ. inte när den är till en musiktrea där de flesta inte bryr sig ett skvatt och bara vill ha allting så enkelt som möjligt. usch. jag är förresten inte ens säker på om jag ska vara för eller emot. för tror jag. allting är bara jätteluddigt. hur ska vi kunna debattera om de här när vi inte ens vet själva vad vi tycker vava? lite hoola bandoola band för att komma i stämmning i alla fall. högstadienostalgi och sånt.

idag gör vi alla detta testet allesamman. jag hamnade på typ exakt samma ställe som gandhi, det måste ju ändå betyda att jag är sjukt bra och politiskt tuff? (och stavningen tyckte att gandhi inte fanns utan föreslog sandhög i stället...)