muchmoreandbeyond

det är en lite obehaglig känsla att vara borta från skolan tre dagar i rad (för det har jag, dock verkar inte klassen märkt det eller i alla fall inte typ ringt och frågat om jag lever menmen). jag har lite ångest över att inte vara där. inte för att jag tror att jag missar jättemycket, eller jo det gör jag ju visst det (ett seminarium och en bokredovisning närmare bestämt) utan mer för att det är jobbigt att komma tillbaka sen, det bli alltid lite jobbigt. sen har jag ju inte alls tagit tillvara på tiden såsom jag antagligen borde och gjort läxor, pluggat till religionsprovet och annat viktigt. nejnej, i stället har jag ägnat mig åt onödigheter och sömn. inte ens när man ligger hemma med 39 graders feber kan jag ägna mig åt ingenting utan att få dåligt samvete. usch. i och för sig har det varit en väldigt konstig feber.. jag tänkte mest på att jag i tisdags hade väldigt ont i rösten och typ inte kunde prata alls. sedan visade termometen på 39,1. oj tänkte jag, för jag kände mig inte alls febrig, i normala fall är jag däckad och kan inte alls röra mig vid 38 men nu kunde jag utan svårigheter göra mig en macka och sedan äta upp halva innan halsen strejkade.
och jag vet verkligen inte varför jag har tittat på arn. och det läskiga är att jag kom in helt mycket in i dem och var nära gråten när han dog. jag skyller på febern