muchmoreandbeyond

ibland hinner man knappt gå utanför dörren innan man träffar nån man känner. sen finns det vissa dagar när man kan gå runt i timmar utan att se ett enda bekant ansikte, någon att hälsa lite på. man går och går, förbi alla vänners dörrar, saktar in lite innan och hoppas på att han eller hon ska råka komma ut i jusst det ögonblicket och kanske göra en sällskap. men ingen kommer ut, jarvis röst ekar lite för högt i huvudet och man går hem igen. det var bara det jag ville säga.