muchmoreandbeyond

detta kommer inte bli ett argt inlägg om min stulna mobil. de kan gå och ta sig helt enkelt

kolla tilde, vi är trendiga!

det obligatoriska "hejnuåkerjagtillparisomnågratimmarochjagvillsägahejdåjagkommerintesaknaermentänkgärnalitepåmignärjaggåromkringochärallmäntromantisksommanskavaranärmanäriminålderochharentäntigbloggochåkertillparismedsinfamilj"
långt ord.
vill nu ha ett vykort kan ni ta och skicka ett sms med husnummer, gata osv så får vi se.

hejdå

jusst det, nu kan ni följa mig på twitter om ni skulle känna för det.

hittils en väldigt lyckad ledighet, förutom sveriges schlagerfiasko då, men vår nya hiphopkompis gjorde oss sannerligen på bättre humör. klippt gräset har jag gjort också, ni anar inte hur jobbigt det är att klippa tre tusen kvadratmeter med handgräsklippare. exakt hur jobbigt är det? tänker ni nog. jo, ponera att ni puttar en tio kilo tung gräsklippare framför er i en backe i en och en halv timma så kan ni nog föreställa er.

i vilket fall så såg lördagskvällen ut såhär sett genom viktors ögon

fin kväll

idag har jag varit oförskämt effektiv, det känns bra. fast saken med att få mycket gjort är att man kommer på tusen andra saker som man inte får gjort. ligger man bara vid tvn hela dagen tänker man inte på en enda sak som man borde göra... jag har läst nästan hundra sidor faust i alla fall.

sen råkade jag riva ner mina gardiner, men inte var vi ledsna för det, det var ju betydligt roligare att snurra runt till prince än att hänga vid ett fönster hela tiden.

nu ska ni få se mina bästa ställen i kläggeröd

först går man över en äng

till man kommer till en ruin! tydligen bodde det än ganska skum typ där för länge sedan

när man varit där ett tag kan det vara dags att gå vidare

och går man över två ängar, tre taggtrådsstängsel och under en ellina kommer man hit

där sitter man och lyssnar på musik, tittar på utsikten och tänker.

c´est tout

man ska aldrig säga att man inte tycker om någon förrän man testat! detta brukar visserligen mest gälla mat men jag brukar ju säga att jag ogillar så mycket att det nu också får inkludera musik. jag ska sluta säga att jag inte tycker om en grupp, genre eller liknande förrän jag gett det en ärlig chans och lyssnat på det. så jusst nu sitter jag och lyssnar på eminem (jag avaktiverade "vad jag lyssnar på" på msn i samma stund jag satte på det)... försöker lyssna, förstå vad han vill säga, letar efter smarta ackordbyten och oväntade stick... och det händer...ingenting. ett monotont mummel där man inte kan urskilja ord och meningar. dansband då? arvingarna? jag måste motvilligt medge att jag faktiskt kan hela eloise utantill och sitter och nynnar med. men bra är det inte. det är ungefär nu pappa kommer in och undrar vad sjuttsingen jag håller på med. skolarbete svarar jag och sätter på edith piaf i stället. vad brukar jag med prata illa om? metal! det är nu man har nytta av sina hårdrockande småbröder. rainbow får det bli, mest för det, egentligen, fina namnet. since you been gone sjunger de. det är ganske medryckande måste jag säga. men fortfarande inget för mig... vad mer? dåliga svenska pojkar med gitarrer som inte kan sjunga tänker jag och sätter på parken. måste stänga av efter två takter. för det är så dåligt att jag fakttiskt inte står ut. kent tänker jag inte ens försäka med, de har jag ju ändå lyssnat på, om än motvilligt och de vet jag att jag inte klarar av, ens på test.
summa summarum: jag tycker verkligen inte om hiphop, dansband, metal och parken (vilket får inkludera allt som låter som parken). jag har alltså numera belägg när jag påstår mig ogilla det!

jag är inte jätteglad på folk med bekgrundsmusik på sina bloggar. när jag sitter och lyssnar på michéle arnaud i godan ro blandas plötsligt musiken med leonard cohen eller nåt. vilket i och och för sig inte är jättejobbigt men det blir aldrig en bra blandning, de lyckas alltid komma i otakt med varandra.
när jag ändå skriver om musik kan jag ju berätta att jag är inte jätteförtjust i depeches nya skiva, detta ska tydligen bero på att det är den enda skriven i nyktert tillstånd (vilket man kan tro på så mycket man vill), om detta är fallet vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. är det okej att uppmana någon annan till att dricka för egen vinning? inte för att depecha mode skulle göra allt jag säger men man kan skicka dem en tanke då och då. jag får väl ändå se till att lära mig låtarna till arvika, jag vill ju inte se ut som en sån där tänt som bara kan de kändasta låtarna och bara står och flinar på de andra. fusklapp blir mitt sista alternativ om det skulle visa sig att mina tre vetenskapliga rapporter, gehörsprov, np i matte och engelska och massa annat skulle komma i vägen för mitt arvikaplugg (gud förbjude).