muchmoreandbeyond

man ska aldrig säga att man inte tycker om någon förrän man testat! detta brukar visserligen mest gälla mat men jag brukar ju säga att jag ogillar så mycket att det nu också får inkludera musik. jag ska sluta säga att jag inte tycker om en grupp, genre eller liknande förrän jag gett det en ärlig chans och lyssnat på det. så jusst nu sitter jag och lyssnar på eminem (jag avaktiverade "vad jag lyssnar på" på msn i samma stund jag satte på det)... försöker lyssna, förstå vad han vill säga, letar efter smarta ackordbyten och oväntade stick... och det händer...ingenting. ett monotont mummel där man inte kan urskilja ord och meningar. dansband då? arvingarna? jag måste motvilligt medge att jag faktiskt kan hela eloise utantill och sitter och nynnar med. men bra är det inte. det är ungefär nu pappa kommer in och undrar vad sjuttsingen jag håller på med. skolarbete svarar jag och sätter på edith piaf i stället. vad brukar jag med prata illa om? metal! det är nu man har nytta av sina hårdrockande småbröder. rainbow får det bli, mest för det, egentligen, fina namnet. since you been gone sjunger de. det är ganske medryckande måste jag säga. men fortfarande inget för mig... vad mer? dåliga svenska pojkar med gitarrer som inte kan sjunga tänker jag och sätter på parken. måste stänga av efter två takter. för det är så dåligt att jag fakttiskt inte står ut. kent tänker jag inte ens försäka med, de har jag ju ändå lyssnat på, om än motvilligt och de vet jag att jag inte klarar av, ens på test.
summa summarum: jag tycker verkligen inte om hiphop, dansband, metal och parken (vilket får inkludera allt som låter som parken). jag har alltså numera belägg när jag påstår mig ogilla det!