muchmoreandbeyond

jag är för. tack för den

... en ungefär så cheesy text sitter jag och skriver. om frihandel så som socialister vill ha det. "Vi vill så långt som möjligt motverka ohämnad kapitalism och stängda gränser. Vi vill inte ha en värld där bara de rika gynnas." typ så. jag sitter här och skäms. inte för att jag inte håller med utan för att det inte går att skriva politiska texter utan att det låter som på en ung vänsterkongress för nybörjare. typ. inte när den är till en musiktrea där de flesta inte bryr sig ett skvatt och bara vill ha allting så enkelt som möjligt. usch. jag är förresten inte ens säker på om jag ska vara för eller emot. för tror jag. allting är bara jätteluddigt. hur ska vi kunna debattera om de här när vi inte ens vet själva vad vi tycker vava? lite hoola bandoola band för att komma i stämmning i alla fall. högstadienostalgi och sånt.

idag gör vi alla detta testet allesamman. jag hamnade på typ exakt samma ställe som gandhi, det måste ju ändå betyda att jag är sjukt bra och politiskt tuff? (och stavningen tyckte att gandhi inte fanns utan föreslog sandhög i stället...)

vissa dagar tänker jag att jag älskar lund. att här är jag förr och har bott hela mitt liv. det är här jag har allt, alla jag känner och här finns det alltid någon att komma hem till. men jag börjar få svårare och svårare att andas här. gatorna känns mindre och staden grå och vintern oändligt lång. så jag längtar bort. bort från lund där det största som händer är att humana får in nya kläder eller någon hemmafest. jag vill till större städer där man kan gå runt en hel dag utan att känna var och varannan man möter på gatan. till paris där du kan äta på ett nytt ställe varje mål mat om dagen varje dag i sitt liv (osäker undersökning dock, pappa och jag räknade) och där det händer saker. för är vi inte helt otroligt trötta på småstäder? så därför tänker jag fly söderut helst så fort som möjligt efter studenten. även om det inte är hundra är det detta som får mig att orka skolan dessa sista månader. att inte gå under. (jag ber om ursäkt för deppigt inlägg men jag skyller på vinterdepressionen och sen får ni orka hur mycket ni vill). och såklart är det ni som gör allting bättre också, tro inget annat men det kändes bara onödigt att skriva för det förstår ni nog själva. jag ska sluta klaga nu.