muchmoreandbeyond

vissa dagar tänker jag att jag älskar lund. att här är jag förr och har bott hela mitt liv. det är här jag har allt, alla jag känner och här finns det alltid någon att komma hem till. men jag börjar få svårare och svårare att andas här. gatorna känns mindre och staden grå och vintern oändligt lång. så jag längtar bort. bort från lund där det största som händer är att humana får in nya kläder eller någon hemmafest. jag vill till större städer där man kan gå runt en hel dag utan att känna var och varannan man möter på gatan. till paris där du kan äta på ett nytt ställe varje mål mat om dagen varje dag i sitt liv (osäker undersökning dock, pappa och jag räknade) och där det händer saker. för är vi inte helt otroligt trötta på småstäder? så därför tänker jag fly söderut helst så fort som möjligt efter studenten. även om det inte är hundra är det detta som får mig att orka skolan dessa sista månader. att inte gå under. (jag ber om ursäkt för deppigt inlägg men jag skyller på vinterdepressionen och sen får ni orka hur mycket ni vill). och såklart är det ni som gör allting bättre också, tro inget annat men det kändes bara onödigt att skriva för det förstår ni nog själva. jag ska sluta klaga nu.