genarp (igen)
det var fint
le rapide pivot
om fräknar
idag ser jag lite ut såhär.
blus, kavaj, väska och skor är second hand. byxor är monki
mitt hår ser lite ut som ett moln. fast på ett bra sätt. (och jag är inte alls så sur som jag ser ut, jag hade solen i ögonen)
solidaritetsvaka
dignity, always dignity
för övrigt är allt mitt hår i samma färgskala nu, samma färg till och med. det är fint med nyfärgat hår
om lund
om fulhet och korv
det är då jag tar fram min locktång. den som jag fick av min kusin. den som förvandlar mitt hår till ett vitt dockhår på tjugo minuter. den som får mig att känna mig lite finare. den som får mig att orka skicka iväg ett "vill du ses?"sms till någon. som får mig att göra satsiga frukostmackor med korv och advokado och massa sallad till bara mig. som får mig att klä på mig fina kläder och sätta på mig lite mascara och våga mig ut i solen.
så jag vill tacka sarah och alla världens locktänger. och solen. och brad pitt. och mig. och dig.
litet om gudsintag
det var jag, fyra killar med vax i sitt blekta hår och gummiband runt jeansen och en handledare som kallade godsintaget för gudsintaget. charmigt. han verkade i alla fall intresserad av mitt fotograferande och eventuella juristframtid. hur mycket nytta jag skulle ha av de när jag står och pakaterar lådor till singapore förtäljer inte historien. jag hoppas på jobb även om jag blev lite orolig över att det är jobb, jag citerar, "från det att skolan slutar tills den börjar igen".
om garderobsrensningar
ungefär en gång i halvåret rensar jag min garderob. varje gång skänker jag bort en fjärdedel. sen tar det ett halvår för mig att återfylla den. det är ett trevligt litet kretslopp (och kom inte med stora ord om överkonsumtion, majoriteten av de kläder jag köper är second hand och jag skänker bort alla kläder till erikshjälpen och behövande vänner).
det är väldigt jobbigt att ge bort kläder, i varje plagg sitter ett minne, jag kommer alltid ihåg exakt var och när jag köpte det, i vilka sammanhang jag har haft på mig det osv. men jag har blivit betydligt bättre, jag kan stålsätta mig och ta bort allting som jag inte burit på över ett år.
igår var det dags igen. med två överfulkla garderober och kläder över hela golvet fanns ingen annan utväg. tilde kom in från genarp för att hjälpa till, tilde är för övrigt sämst på sånt här. "men ska du slänge den häääär? nehe det går jag inte med på". och så slänger hon tillbaka klänningen i sparahögen. ingen hit (mamma är för övrigt likadan). efter blod svett och tårar fick vi i alla fall ihop sju plastpåsar och en bag full med kläder och skor. tilde tog en påse till sig själv och vi lade undan en med saker vi tror att sigrid eller någon annan vill ha. annars kan ni hålla utkik på erikshjälpen framöver.
som grädde på moset fick jag in datorn på mitt rum, så nu behöver jag aldrig mera gå ut.
för övrigt så drömde jagatt jag var en man och hela tiden spelades dulce embeleso i bakgrunden... detta var andra gången på en vecka. jag vet inte vad jag ska tro
tisdag
jag vaknade på tok för sent men jag lyckades ta mig til skolan på en halvtimme. det måste vara någon slags rekord. sen blåste jag bort, ungefär. solen lyste fint i alla fall. smhi hade rätt igen.
jag såg i allafall ut ungefär så här:
minus paraplyet, det fick mest vara med för stämningens skull. allt är second hand.
Rules By Mary
i det fanns en fin klänning som vandrat från göteborg
om promenader och musik
om gråa dagar
söndag
om stilbyten
jag byter stil med filmer. efter tjenare kungen: punk, eller ja, antagligen redan innan men det trappades nog upp så. när jag sett this is england klippte jag hellugg, snörjde på mig dr martens och hade flanellskortor och när jag sett annie hall införskaffade jag mig genast gubbyxor och väst, efter marie antoinette krinolin och löshår.... antagligen är detta eftersom det är ganska lätt att klä sig som filmkaraktärer eftersom man får se dem i ganska många olika kreaktioner under filmens gång, annat än från modebilder där ma får kanske en eller två outfits från samma stil. sen är ju alla så snygga i filmer.. jusst nu är jag lite inne på blues brotherskänslan men hatt, och kavaj och way fares när värmen kommer
om telefonskräck
det är otäckt att prata i telefon. visst klarar jag av att prata med kompisar och har för det mesta inga problem med att prata med diverse föräldrar ovs. men så fort det kommer till ett telefonsamtal till någon jag inte brukar prata i telefon med (det kan vara någon jag träffar varje dag men som jag bara inte har en lurrelation med) så blir det jobbigt. det spelar ingen roll om personen i fråga bett mig ringa eller om jag verkligen har ett viktigt ärende, när signalerna går fram har jag alltid en liten önskan om att han eller hon inte ska svara. jag räknar tuten och efter sju lägger jag snabbt på luren, lättad.
oftast går dt ju jättebra även om personen svarar, få blir ju arga av att någon ringer, men det finns ändå alltid ett litet ångestmoln över telefonluren.
hejdå
romantik och skinkmackor
nyttnytt
en dag i genarp
mycket mer finns inte att göra i genarp
okej
för mig har disponibla dagar sjunkig avsevärt i populäritet, i alla fall inte när de infinner sig mitt i veckan, de blir bara ångestframkallande eftersom jag känner att jag måste vara effektiv och göra en miljon saker och det slutar bara med att jag inte gör någonting. jag matade djuren i alla fall.
OCH petra var inte kul PUNKT
