genarp (igen)

min söndag/måndag såg ut lite så här
fcs




det var fint

le rapide pivot

idag har jag hackat sönder maskar, sopat samt lyssnat på reklamradio blandat med det fasansfulla ljudet som blir när man drar en spade mot asfalt. nu har jag valkar i händerna och ingen kraft kvar i kroppen.

om fräknar

kanske är det mest önsketänkande, kanske är det på riktigt men jag tycker mig faktiskt skymta några pigmentförändringar på näsroten och under ögonen.

idag ser jag lite ut såhär.
blus, kavaj, väska och skor är second hand. byxor är monki

mitt hår ser lite ut som ett moln. fast på ett bra sätt. (och jag är inte alls så sur som jag ser ut, jag hade solen i ögonen)

solidaritetsvaka

nu är jag trött. så fruktansvärt trött. det konstiga är att det tillhör inte direkt ovanligeheterna att jag fortfarande är uppe så här dags på vardagar, det är nog det att då vet jag att jag kan lägga mig och sova när jag vill. nu när jag inte kan vill jag inget hellre. nu är det bara sjutton minuter kvar. finns det inga biljetter bli jag arg. väldigt arg.

dignity, always dignity

kanske bästa filmen någonsin, märk min lycka då jag hittade billigt billigt på erikshjälpen. den får mig all vilja steppa och bo i en tjugotalsmusikal.



för övrigt är allt mitt hår i samma färgskala nu, samma färg till och med. det är fint med nyfärgat hår

om lund

ibland hinner man knappt gå utanför dörren innan man träffar nån man känner. sen finns det vissa dagar när man kan gå runt i timmar utan att se ett enda bekant ansikte, någon att hälsa lite på. man går och går, förbi alla vänners dörrar, saktar in lite innan och hoppas på att han eller hon ska råka komma ut i jusst det ögonblicket och kanske göra en sällskap. men ingen kommer ut, jarvis röst ekar lite för högt i huvudet och man går hem igen. det var bara det jag ville säga.

om fulhet och korv

de flesta dagar är ändå bra dagar. de flesta dagar känner jag att allt är okej. sen finns det dagar där fulheten slår mig som ett knytnävsslag mitt i magen. då jag tänker att gud är orättvis och varför är alla andra så snygga. idag var en sådan dag. håret var plattare än holland och allt var bara fel.
det är då jag tar fram min locktång. den som jag fick av min kusin. den som förvandlar mitt hår till ett vitt dockhår på tjugo minuter. den som får mig att känna mig lite finare. den som får mig att orka skicka iväg ett "vill du ses?"sms till någon. som får mig att göra satsiga frukostmackor med korv och advokado och massa sallad till bara mig. som får mig att klä på mig fina kläder och sätta på mig lite mascara och våga mig ut i solen.
så jag vill tacka sarah och alla världens locktänger. och solen. och brad pitt. och mig. och dig.


litet om gudsintag

idag var jag på tetra pak. det är alltid lika tervligt. dock fick jag ingen mat denna gången utan blev ombädd att prata om mig själv.
det var jag, fyra killar med vax i sitt blekta hår och gummiband runt jeansen och en handledare som kallade godsintaget för gudsintaget. charmigt. han verkade i alla fall intresserad av mitt fotograferande och eventuella juristframtid. hur mycket nytta jag skulle ha av de när jag står och pakaterar lådor till singapore förtäljer inte historien. jag hoppas på jobb även om jag blev lite orolig över att det är jobb, jag citerar, "från det att skolan slutar tills den börjar igen".

om garderobsrensningar

ungefär en gång i halvåret rensar jag min garderob. varje gång skänker jag bort en fjärdedel. sen tar det ett halvår för mig att återfylla den. det är ett trevligt litet kretslopp (och kom inte med stora ord om överkonsumtion, majoriteten av de kläder jag köper är second hand och jag skänker bort alla kläder till erikshjälpen och behövande vänner).
det är väldigt jobbigt att ge bort kläder, i varje plagg sitter ett minne, jag kommer alltid ihåg exakt var och när jag köpte det, i vilka sammanhang jag har haft på mig det osv. men jag har blivit betydligt bättre, jag kan stålsätta mig och ta bort allting som jag inte burit på över ett år.
igår var det dags igen. med två överfulkla garderober och kläder över hela golvet fanns ingen annan utväg. tilde kom in från genarp för att hjälpa till, tilde är för övrigt sämst på sånt här. "men ska du slänge den häääär? nehe det går jag inte med på". och så slänger hon tillbaka klänningen i sparahögen. ingen hit (mamma är för övrigt likadan). efter blod svett och tårar fick vi i alla fall ihop sju plastpåsar och en bag full med kläder och skor. tilde tog en påse till sig själv och vi lade undan en med saker vi tror att sigrid eller någon annan vill ha. annars kan ni hålla utkik på erikshjälpen framöver.
som grädde på moset fick jag in datorn på mitt rum, så nu behöver jag aldrig mera gå ut.


för övrigt så drömde jagatt jag var en man och hela tiden spelades dulce embeleso i bakgrunden... detta var andra gången på en vecka. jag vet inte vad jag ska tro


tisdag

jag vaknade på tok för sent men jag lyckades ta mig til skolan på en halvtimme. det måste vara någon slags rekord. sen blåste jag bort, ungefär. solen lyste fint i alla fall. smhi hade rätt igen. 
jag såg i allafall ut ungefär så här:
såg jag ut så här
minus paraplyet, det fick mest vara med för stämningens skull. allt är second hand. 


Rules By Mary

idag hade det kommit ett paket till gullregnsvägen


i det fanns en fin klänning som vandrat från göteborg

om promenader och musik

att gå är något av det bästa som finns. att bara sätta på sig jacka och skor, sätta i hörlurarna och bege sig ut, ut i luften vare sig den är lantfrisk eller stadsförorenad. det kan ta timmar eller tio minuter. huvudsaken är att man kommer ut och rör på sig lite, får se var som har hänt med hemorten sedan igår. blir man trött brukar det finnas en fin bänk eller sten att sätta sig på, börjar det regna finns tusentals caféer eller träd att gömma sig i, eller strunta i det och gå vidare. man kan också pröva att komma ut ur sin säkerhetszoon och stänga av musiken. det är fantastiska vad du kommer att få höra och det går lit enklare att tänka utan någon annans röst i öronen hela tiden. om du inte riktigt är redo för den totala tystnad det känns som innan du vant dig vid alla andra ljud föreslår jag jan johansson. så ut och promenera, det är roligare och mycket mindre jobbigt än att jogga (och man förbränner lika mycket fett om du är intresserad av sådant), du upptäcker nya platser och får se nya människor!

om gråa dagar

det är jobbigt att planera sova länge och vakna klockan nio. det är jobbigt att titta ut och bara kunna se tio meter framåt. det är jobbigt att bara ha äckligt kaffe att dricka. det är jobbigt när varken hår eller kläder vill samarbeta. det är lite mindre jobbigt att vilja jobba på hultsfred. det är lite mindre jobbigt att faktiskt få till både varma och snygga kläder. det är inte så jobbigt att tänka på sommaren. det är inte så jobbigt att promenera runt i kläggeröd. det är inte alls jobbigt att kanske träffa katja. det är inte alls jobbigt att vänta på paket på posten. det är inte alls jobbigt att leva ibland.

söndag

idag lektes det fettisdag på gullregnsvägen

om stilbyten

en vän hade kommit fram till att hon bytte stil varje gång hon blev kär. det tyckte jag var sött, lite jobbigt kanske men sött.
jag byter stil med filmer. efter tjenare kungen: punk, eller ja, antagligen redan innan men det trappades nog upp så. när jag sett this is england klippte jag hellugg, snörjde på mig dr martens och hade flanellskortor och när jag sett annie hall införskaffade jag mig genast gubbyxor och väst, efter marie antoinette krinolin och löshår.... antagligen är detta eftersom det är ganska lätt att klä sig som filmkaraktärer eftersom man får se dem i ganska många olika kreaktioner under filmens gång, annat än från modebilder där ma får kanske en eller två outfits från samma stil. sen är ju alla så snygga i filmer.. jusst nu är jag lite inne på blues brotherskänslan men hatt, och kavaj och way fares när värmen kommer


om telefonskräck

det är otäckt att prata i telefon. visst klarar jag av att prata med kompisar och har för det mesta inga problem med att prata med diverse föräldrar ovs. men så fort det kommer till ett telefonsamtal till någon jag inte brukar prata i telefon med (det kan vara någon jag träffar varje dag men som jag bara inte har en lurrelation med) så blir det jobbigt. det spelar ingen roll om personen i fråga bett mig ringa eller om jag verkligen har ett viktigt ärende, när signalerna går fram har jag alltid en liten önskan om att han eller hon inte ska svara. jag räknar tuten och efter sju lägger jag snabbt på luren, lättad.
oftast går dt ju jättebra även om personen svarar, få blir ju arga av att någon ringer, men det finns ändå alltid ett litet ångestmoln över telefonluren.


hejdå


romantik och skinkmackor

idag är min naglar rödmålade och håkan spelas. efter att ha läst niotillfem har jag blivit lite skenromantisk och drömmande. ledspåret: nu kan du få mig så lätt. jag känner att jag skulle behöva komma tillbaka till verkligheten. eller det vill jag nog inte alls, jag mår ändå ganska bra bland alla pasteller. saknaden efter någon blir lite mer påtaglig dock men det är sånt man får leva med. lovets första dag spenderades ensam. det var ändå ganska skönt, jag promenerade, min nya favoritsysselsättning. bara lyssna på musik och tänka. john frusciante är nog bland det vackraste som finns. jag blir alltid lite smått förälskad men samtidigt väldigt melankolisk när jag lyssnar på honom. jag tycker att sigrid kan komma hem så jag får någon att tjata sönder om kvickrötter och annat fint. allra helst en egen kvickrot men det lär inte hända. den är för bra för mig. och snart är det sommar. det måste det bli. jag vil ha festival och värme, tält och romans. oj, försål, detta blir det enda sockervaddsinlägget, jag lovar. nästa gång blir det fåordigt och tråkigt igen.

nyttnytt

0707157376, en sifferkombination som tig mig fem minuter att lära mig. ni borde göra desamma ty detta råkar vara mitt nya mobilnummer. ge det fem minuter, ni kommer inte att ångra er.

en dag i genarp

vi har gått, åkt pulka, dött av nedfall i avgrunden och ätit chips.
mycket mer finns inte att göra i genarp

okej

nu börjar det utlåvade snökaoset. om allt går som planerat blir vi insnöade... igen... sist var i sjuan tror jag, möjligtvis åttan. det hade snöat hela natten och vi kunde inte ta oss in till lund. men det var mysigt och det kändes väldigt retro. dagen efter var vägen saltad och vi blev tvingade tillbaka till verkligheten.
för mig har disponibla dagar sjunkig avsevärt i populäritet, i alla fall inte när de infinner sig mitt i veckan, de blir bara ångestframkallande eftersom jag känner att jag måste vara effektiv och göra en miljon saker och det slutar bara med att jag inte gör någonting. jag matade djuren i alla fall.

OCH petra var inte kul PUNKT

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0